Regler för Whist

Bridgens förfader, och fortfarande en av de bästa kvällar en kortlek kan ge. Fyra spelare i två par, ingen budgivning alls, och allt hänger på hur korten spelas.

Förberedelser

En lek på 52 kort, hela leken delas ut, tretton kort var. Ess är högst. Partners sitter mitt emot varandra.

Trumf

Givaren delar ut sitt eget sista kort öppet. Dess färg är trumf för given, och givaren tar upp kortet i handen innan spelet börjar.

Spelet

Spelaren till vänster om givaren spelar ut. Du måste följa färg om du kan; kan du inte får du lägga vilket kort som helst, även trumf. Sticket går till den högsta trumfen i det, eller om ingen trumf spelats, till högsta kortet i utspelad färg. Den som vann sticket spelar ut till nästa.

Tretton stick spelas, och given går vidare åt vänster.

Poäng

Sex stick är boken och ger ingenting. Varje stick över sex ger en poäng. Nio stick ger alltså tre.

Spelet går till fem eller sju poäng, bestäm i förväg.

Ett exempel

Er sida tar sju stick och den andra sidan sex. Ni får en poäng, de får ingenting, och given som kändes jämn var nästan ingenting värd — vilket är varför whist är ett spel av långa kvällar snarare än stora händer.

Honnörer

Vissa bord räknar också honnörer — att paret tillsammans har ess, kung, dam och knekt i trumf är värt fyra poäng, och tre av dem två poäng. Många hoppar över det, eftersom det belönar given snarare än spelet.

Att signalera med korten du lägger är tillåtet och förväntat. Att spela ut fjärde högsta kortet i din längsta färg, och att lägga högt sedan lågt för att visa en tvåkortsfärg, är de två konventioner som är värda att kunna första kvällen.

Att spela bra

Spela ut från längd, inte från styrka: en femkortsfärg ger stick när de andra tre spelarna fått slut på den, medan ett oskyddat ess ger exakt ett. Räkna trumfen när de faller — att veta att ingen finns kvar utanför din egen hand är värt mer än något enskilt kort i den.

Andra hand lågt, tredje hand högt är det äldsta rådet i spelet och fortfarande det bästa.