Hur du spelar Texas hold'em bra när du väl kan reglerna: besluten som spelar roll, och vanorna som vinner.
Det vanligaste sättet att förlora i hold'em är att se för många floppar. Två slumpmässiga kort är underdog mot nästan varje hand någon valt att höja med, och att syna "bara för att se" står för det mesta av vad en svag spelare förlorar på en kväll.
Starka starthänder är par, två höga kort som ess-kung eller kung-dam, och ess i samma färg. Händer som kung-sju eller dam-fyra ser spelbara ut men är det inte: när de träffar blir de oftast den näst bästa handen. När en hand är värd att spela, höj med den i stället för att syna. En höjning vinner potten direkt ibland, och när den inte gör det blir motståndarna färre.
Att agera sist i en satsningsrunda är en verklig fördel: du har sett vad alla andra gjort innan du bestämmer dig. Spela fler händer från sen position, på knappen eller strax före den, och färre från tidig position, där alla som ska agera efter dig kan höja.
Blindarna agerar sist före floppen och först i varje runda efter den. Att försvara dem med svaga händer känns sparsamt men kostar marker, eftersom du spelar resten av handen utan position.
När du drar mot en hand, räkna korten som skulle ge dig den vinnande handen. Ett färgdrag har nio outs, ett öppet stegdrag åtta. Med två kort kvar, multiplicera dina outs med fyra för en ungefärlig chans i procent att träffa till river; med ett kort kvar, multiplicera med två.
Jämför sedan med priset. Om potten är 80 efter motståndarens satsning och det kostar 20 att syna, riskerar du 20 för att vinna 80, så du behöver träffa oftare än en gång på fem. Ett färgdrag med ett kort kvar är ungefär 20 procent, så det är jämnt; ett inside-stegdrag, under 10, är en fold.
Varje satsning ska antingen bli synad av sämre händer eller få bättre händer att lägga sig. En satsning som inte gör någotdera — ett mellanpar som satsar på en bräda där bara bättre händer synar — är den som blöder marker.
Anpassa satsningarna efter potten, inte efter din hög. Hälften till tre fjärdedelar av potten är ett rimligt utgångsläge både för värdesatsningar och bluffar, och samma storlekar för båda gör att dina satsningar inte avslöjar vad du har.
En bluff fungerar när historien går ihop. Om du höjde före floppen och den blir ess-kung-fyra, visar en satsning upp en hand du lätt kan ha. Att satsa mot fem spelare på en bräda med sammanhängande mellankort visar upp ingenting, och någon kommer att syna.
De bästa bluffarna är semibluffar: satsningar med ett drag som fortfarande kan vinna om de blir synade. Rena bluffar mot flera motståndare, eller mot en spelare som synat varje runda, är presenter.
Hold'em spelas här utan tak, så vilken hand som helst kan kosta allt du har framför dig. Stora potter hör till stora händer. Ett par, även ett bra, är sällan värt hela högen mot en spelare som varit försiktig hela kvällen och plötsligt höjer.
När du förlorar en stor pott är det värsta du kan göra att försöka vinna tillbaka den nästa hand. Tilt — att spela sämre för att du är irriterad — är den dyraste vanan i poker.