Spader är trumf, du måste övertrumfa om du kan, och du måste hålla ditt bud.
Enormt populärt i Nepal, Indien och Bangladesh, och det spel som mest sannolikt är igång på en telefon i Sydasien. Fyra spelare, var och en för sig, spader alltid trumf.
En lek på 52 kort, ess högst. Tretton kort var, hela leken delas ut. Fem omgångar utgör ett spel.
När du sett din hand ropar varje spelare i tur och ordning det antal stick de ska ta, minst ett. Du kan inte ropa noll — alla måste lova något.
Spelaren till vänster om givaren spelar ut. Sedan:
Du måste följa färg om du kan — och kan du slå det högsta kortet som lagts i den färgen måste du göra det. Kan du inte följa färg måste du lägga en spader om du har någon, och den måste slå redan lagd spader om du förmår. Först när du inte kan göra något av detta får du saka fritt.
Det finns mycket lite att välja på i det här spelet, vilket är precis det som gör budet så svårt.
Högsta spader vinner sticket, annars högsta kortet i utspelad färg.
Klarar du budet exakt, eller tar fler, får du budet plus en tiondels poäng för varje extra stick. Bjud fyra och ta sex: 4,2.
Fattas det förlorar du hela budet. Bjud fyra och ta tre: minus 4.
De brutna översticken är skälet till att bud läggs försiktigt — ett extra stick är värt nästan ingenting, och ett som fattas är en katastrof. Högsta summan efter fem omgångar vinner.